Howard makes it all go away.

Kom att tänka på att sno saker, typ vad som helst, en snickers, en t-shirt, en potatisgratäng..
Om man liksom inte har pengar så... och det dumma (bra) är ju att dem gör det så lätt för en.
Jag tror att min mamma har rpkat blandat ihop mina mediciner, inte så bra.
Känner mig snurrig och kan inte riktigt skriva, måste radera och skriva om hela tiden.
Kom att tänka på kärkek igen, eller falsk kärlek.
Jag var så otroligt förälskad i dig, och alla som jag blir förälskade i ser mig som sin "kk".
Det är kul att höra (NOT), eller jag har inte hört det, men jag har tänkt det, nu sa jag det högt "KK".
Och jag hörde hans röst i telefonen i dag, fjärilarna i magen blev förvirrade och sprattlade till,
småpratade lite, kanske ses på republik, eller en annan dag. Jag vill iaf ses.
OCH, jag tänker aldrig mer bli nåt jävla offer som kommer som en liten hund när andra ropar.
Nu snurrar det igen.

JAG HAR KOMMIT PÅ VÄRLDENS BÄSTA IDÉ!!!!!!!
Den är förståts hemlig ännu, bara dom jag litar på som får veta.
Det ska bli så roligt att göra ett helt projekt!
Jag har nog aldrig gjort någonting helt och hållet klart.
Blir alltid halvfärdig, men den här gången ska jag lyckas.
Jag känner mig bäst, och jag har massor av nya kläder i dag.
Köpte en sån där tjock guldkedja med en tillhörande liten kedja till, otroligt snygg och användbar.
Köpte lite 80 tals kläder också, neon och sånt,.. för du vet,, om man ska gå på stureplan vettu, då måste man vara ball, med kläder från hm som alla andra har! Hah!
Också köpte jag världens snyggaste shorts, blanka, som micaels byxor och väldigt korta, sexy mama.
Plus lite mer.. äh,..

Puss

En del av vad jag gjort i dag :



Tagit kort på mig själv.

Det gör ont att tänka på dig M
men jag hoppas och längtar
och i mitt innersta
så vet jag att allt blir bra
men det gör ont och glas skär hårt genom hud
det vet du
du har kännt det
jag hotade med att slå en hammare i huvudet när jag pratade med läkaren
ganska komiskt
minns när jag hotade dig med en kniv vid mitt bröst
tryckte så hårt så att det blev ett märke
du fick inte gå
jag skulle dö då
och jag såg rädslan i dina ögon
såhär är jag, eller var
det var länge sen nu
jag kan inte hjälpa mig själv
när jag står där med kniven mot bröstet
ber dig att stanna
och du stannar
du stannade alldeles förlänge
och jag är glad att du har förlåtit mig
glad att du är min bästa vän trots allt
och jag är glad att jag kan säga att jag älskar dig
och verkligen mena det

Väntan
alltid denna väntan
bland filtar och korridorer
hittar inte orden
fastnar någonstans i halsen
från snurrig till yrsel till svart
tystnaden överröstar våra andetag
hör bara hur någon hostar långt bort
stanken av sprit sveper förbi
en fullgubbe som pratar konstant
om stesolid och brännvin
"det är grejer det!"
jag vill sätta plåster på hans mun
men jag är artig
ler såklart
han säger att han är flera olika personer
jag frågar vem han är nu, charlotte kanske?
nej för fan, jag är väl ingen jävla transa
han ringer polia i stället
för du vet
"ring polia, om du behöver hjälp"

jag hatar väntrum

Räknar ner dagarna
tjatar
mamma mamma mamma, nu nu, jag vill åka nu!
stryker meningar
raderar och ångrar allt jag gjort mot er
men jag känner mig trygg
med dig och du tröstar och
håller om genom telefonluren
dom skriker att jag är ett barn
och jag bankar och slår och säger
att det kan ni fan vara själv
men jag ångrar mig efteråt och
jag tror jag har glömt att säga förlåt
förvränger bilden av dig och mig
och hela jävla verkligheten
tänker på slott och hjältar
för du är min hjälte och
jag är din skugga

(Jag hoppas att du får ditt brev i morgon, och att hoppas att du blir glad)

En längtan efter
pojk armar som
håller om mig
säger
det kommer bli bra baby
Jag viskar att jag vill ha dig!
fyra års väntan
och jag har slutat tro
mina förhoppningar har krossats som glas
gång på gång
och det gör så ont när tankar splittras
gör ont att gå på krossat glas
osammanhängande röster som
viskar i huvudet
"ta mer, ta hela burken Emily, allt blir bra då!"
jag hatar er jävla piller!
medvetslös
farbror doktorn bara skrattar år min morgonfrisyr
"är du punkare eller?"
jag ler
vill slå honom på käften
jag tänker att jag hatar dig i bland för
du är den jag minst/mest vill ha


Jag blir aldrig kär i nån, sånt där är slöseri med tid men då slösar vi bort våra liv

Salt
Tårar
Hopplös
Drar av mig täcket och blottar min själ
Jag finns alltid här
Du där
Kärlek
Dina andetag hörs genom luren
Lugna
Mina helt hysteriska
Önskar mig ditt lugn
Din förmåga att bara vara dig själv
Och helt underbar ändå
svart vita bilder sveper förbi
Dem innehåller dig och mig
Kärlek igen
Sandstrand och husvagn
Lycka
Jag önskar att jag var osårbar
att tårarna slutade rinna
Hör hur dom pratar om ambulanser där ute
"Hon har gjort det igen!"
Okontrollerbar igen
Jag vet vad ni tänker
Och jag vet att jag är en börda som kommer döda er tillslut
Hör att jag skriker att dom kan hålla käften
Ångrar mig några minuter senare
Säger att, det var ju inte jag som började...

Det har varit en helt okej dag i dag. Skrattat mycket, rus i kroppen. Upp och ner, men mest bra.
I morgon får jag äääntligen komma hem till mitt älskade sthlm!
Vi ses då! Sov gott!
Puss!

(En sak till, jag älskar mina små tuttar)

I dag är det varmt och i dag är det mors dag.
Jag ska bada och göra mig fin, för i dag finns det ju en anledning.
Har lite oro i kroppen, men jag väntar med att ta piller, för så ont gör det inte ännu.
Jag hoppas att det blir en bra dag i dag, en dag utan tårar och kramp i magen.
Jag hoppas och längtar efter dig också, du vet.
Önskar att krampen i magen försvinner när vi ses. Men jag vet att det inte kommer hända.
Det blir aldrig som jag vill, har lärt mig det nu.

"Fokusera på de få bra stunderna Emily" sa han.
Och jag försöker men jag har liksom fastnat.
Fastnat i en stor jävla klump av dåliga saker,
och jag kommer inte låss.

Och du sitter där och jag sitter här.

Det blir alltid så här.
Dom ger mig sitt hjärta och jag blir så lycklig
så att jag nästan spricker, sprudlar gör jag, av glädje.
Men sen tappar jag balansen, förvandlas till en igel
och allt tas ifrån mig, igen.

You're telling me that we live to far to love each other
But your love can stretch further than you and I can see


Aldrig att jag ser mig om igen
och hon skrattar åt mig när jag säger att
det brusar i mina öron
allting kommer tillbaka till mig nu
som ett oväder som inte går att stoppa
droppar som svider mot min panna
och du vänder dig mot mig
dina händer är kalla mot min kind
förhoppningar

tystnad

jag önskar att du sa något
önskar mig ord som betyder

men du är tyst och mina
förhoppningar ruttnar
i jorden där regnet faller

Jag tror att jag går sönder bland alla trådar och explosioner
bryter samman och ihop
drar mig undan och det är nästan så att
jag kan räkna dom orden jag säger


Kom på mig själv med att jag inte visste vilken dag det var, måndag, fredag, söndag, lördag?
Allt flyter samman.
En jävla stor dimma av olika konturer som inte går att urskilja vad som är vad.
En massa som jag hatar och trötthetens hårda grepp släpper mig aldrig.
Jag badade i dag, gjorde mig fin, sminkade mig fint.
Efteråt kändes allt bara helt otroligt meningslöst.
Sminka mig för mig själv, vad ska det vara bra för?

Jag orkar faktiskt inte bry mig om människor som tror så mycket om sig själv och struntar i alla andra.
Jag ska sluta försöka hjälpa och bara ignorera dem.
Det finns en gräns, och den är nådd.

 Minns semlor i skogen
picknick eller utflykt stenen som blev en fotölj och                                                
jag såg lyckan i dina ögon
jag tror att du såg min
kommer du i håg
det är länge sen nu
mer än tre år sedan du tog min hand
minns du
blandskivan och våra låtar
nostalgi
minns när jag satt där bakom dig på din cykel
du cyklade fort fort men jag var trygg
med mina armar runt din kropp
våran första fylla
folköl på en busshållsplats
du kom med tåget samma kväll
det var spelning och alla ungdommar var där
du var rädd
hälsade blygt på mina vänner
jag hoppas att du minns
allt vi gjorde allt vi sagt
och vad som gjorde oss starkare

Vet inte om jag kommer kunna sova i natt,
känns ganska hopplöst.
Det kryper inte i kroppen längre men jag vill göra något som räknas, som har betydelse.
Känner mig mest som en levande död, går omkring, äter, röker, sover.
Jag tycker mest om mig själv när jag är hyper och sprudlar av gjädje, men det gör jag inte längre.
Man kan inte bli hyper av valium, i guess.
Om man skulle slå upp likgiltig i ordboken så skulle det stå EMILY med stora bokstäver där.
Jag känner ingenting, jag bryr mig inte, jag vill inte ha något längre..
Jag hatar att hata, och det är just det jag gör nu. Hatar mig själv, och alla som gör fel.
Och dom gör alltid lika fel, handlar alltid lika fel.
Förstår bara inte varför allt ska handla så jävla mycket om kärlek.
Herregud man kan väl klara sig själv.
Det verkar som att hela jävla jorden går under om man inte skaffar sig en partner snart.
"Gå in på singelmingel eller spray date så hittar du säkert en redig karl!" Vad fan!
Så jävla stressigt allting, och ja, jag är också stressad eftersom att den största fobin som jag har är ensamheten, jag avskyr den, jag klarar det inte. Allting är en jävla lek. Du blir lycklig, du blir inte lycklig, du dör i förtid, du dör när du blir hundra, du får tio barn, du får inget.
Nä, jag orkar inte tänka mer på det här.
Kärlek, ´jag hat/älskar dig, och känn dig inte speciell, för jag gör det med det mesta.
Antingen så älskar jag dig, eller så hatar jag dig, men det kan variera, från minut till minut, glöm inte det.

En tågstation
oro i magen men jag visste att det som skulle ske
var något bra

du går med huvudet nedsänkt nästan ner till fötterna
mumlar något om kurr i magen
en snöstormsdag med the

en hand som ville hållas och en palestinasjal som ratas
kuddkrig bland lakan minus krig
kudd-lek
dina händer var så kalla och innanför täcket blev allt varmt
mina ögon var blå men du trodde dom var gröna
du sa green eyes och jag log

Jag är nog både på gott och ont besatt av denna film.